Digitalisering i dagens samhälle

Digitaliseringen är idag ett välkänt fenomen som präglar hela vårt samhälle. Många tjänster erbjuds numera enbart digitalt. Exempelvis är pappersfakturor och bussbiljetter i pappersform något som idag sällan förekommer. Denna övergång från analogt till digitalt är smidig och naturlig för många medborgare, men inte för alla. 

Äldre riskerar att bli digitalt exkluderade

En person som idag är 70 år har endast levt 38% av sitt liv under digitaliseringen. Detta genererar olika förutsättningar i att hantera digitala verktyg vid en jämförelse med en 28 åring som istället levt 100% av sitt liv i det digitala samhället.

Enligt en undersökning av Internetstiftelsen anser 746.000 personer över 65 år att de är digitalt exkluderade, det resulterar i cirka 7% av Sveriges befolkning. Digital exkludering innebär att en person som inte har förutsättningarna att hantera vårt digitala samhälle hamnar i ett digitalt utanförskap. Det finns många olika faktorer till varför denna exkludering sker. Kunskap är en stor del i det hela då detta är en förutsättning för att kunna hantera internet och digitala tjänster. Men hur får man denna kunskap? Många kommuner och föreningar erbjuder kurser och workshops för att utbilda äldre i digitala verktyg. Exempelvis erbjuder Hagdahlska huset - Seniorcenter i Linköping både IT-café och IT-handledning för seniorer. Men för att träffar som dessa ska få genomslag krävs det ofta att målgruppen redan har ett intresse för att lära sig om internet samt även tillgång till informationen, som till stor del erbjuds digitalt. Nu när världen är påverkad av en pandemi och de flesta äldre befinner sig i karantän är det även ännu svårare att nå dem som inte redan “finns på internet”. 

Nedsatta förmågor leder till exkludering 

Ytterligare en faktor till varför just äldre riskerar ett digitalt utanförskap är att många äldre lider av nedsatta förmågor. 82% av människor i kategorin 65+ upplever att de har problem med synen, 42% har problem med motoriken och 29% lider av nedsatt hörsel. En del av problemet med exkludering på grund av nedsatta förmågor handlar om att många digitala tjänster och verktyg inte är anpassade efter dessa nedsättningar. Detta kan även bidra till att många äldre får ett minskat digitalt självförtroende vilket i sin tur kan resultera i en rädsla för att ta del av digitala tjänster. När något är främmande är vi människor ofta lite avvaktande och när vi ska testa något för första gången är många rädda för att göra fel. Äldre personer som ska lära sig att betala räkningar digitalt, beställa medicin över internet eller videosamtala med barnbarn är ofta rädda för att klicka på fel knapp eller liknande. Denna rädsla leder till att tröskeln för att komma igång med ett internetanvändande kan bli högre än vad den behöver vara. 

En annan rädsla som kan medfölja vid användning av digitala verktyg och internet är risken att bli utsatt för bedrägerier online. Enligt en kartläggning från polisen av anmälda investeringsbedrägerier visar resultatet att de äldre är mer utsatta för den typen av brott. Detta blir ett tydligt exempel på att de äldre generellt har sämre kunskaper i internetanvändning och därmed löper större risk att bli utsatta för dessa brott. Detta blir en exkludering där de som inte har samma förmåga och säkerhet i att kritiskt granska internet och det digitala samhället faktiskt löper risk att bli utsatta för brott vilket såklart kan leda till allvarliga konsekvenser.

Så påverkas demokratin 

Idag används digitala plattformar alltmer för olika typer av informationsinhämtning och nyhetsrapportering. Faktum är att Facebook är den vanligaste plattformen att använda för att hålla sig informerad om vad som händer i omvärlden. Sociala medier är även ett enkelt sätt att få sin röst hörd och delta i det offentliga samtalet. Det som krävs är ett konto på valfritt socialt medium och några följare. Det faktum att sociala medier tar större plats som nyhetsförmedlare medför även att myndigheter, politiker och liknande organisationer succesivt flyttar sin kommunikation till dessa digitala plattformar. Detta är effektivt då det går snabbt att kommunicera samt går det att nå ut till en stor grupp människor över hela landet. Men vad genererar detta för dem som inte har förutsättningarna att befinna sig i den digitala världen? När demokratin successivt förflyttar sig till att äga rum på sociala medier kan äldre personer ha svårt att följa med. Detta riskerar att leda till en exkludering ur det demokratiska samhälle vi strävar efter att ha i Sverige.

För den ovana internetanvändaren kan det även vara svårt att veta till vilken nyhetssida eller informationssida man ska vända sig till. Har man inte kunskapen eller vanan att vara källkritisk och tycker det är krångligt att vända sig till flera olika sidor vid inhämtning av information så är det lätt att bli polariserad och endast få nyheter och information från ett perspektiv av samhället. Detta är också ett hot mot demokratin då en viktig del i en demokrati är att befolkningen har goda kunskaper om politiken och samhället. När vissa delar av befolkningen blir passiva i den politiska debatten hotas alltså demokratin. Detta riskerar att hända när dessa 746.000 personer över 65 år eventuellt inte har kunskapen eller verktygen för att delta i den digitala samhällsdebatten. 

Vi kan vända exkluderingen till en inkludering

Att pensionärer exkluderas på grund av digitaliseringen är ett problem för samhället. När alla medborgare inte får samma förutsättningar att påverka och ta del av information så påverkas även Sveriges rådande demokrati. Men genom att lyfta detta problem och synliggöra denna digitala exkludering kan vi försöka vända den till en inkludering. 

Författare:
Agnes Gustafsson & Matilda Lundén