Intervju: Anders, 80år

Anders, 80, lever i Enköping och har tidigare arbetat som jordbrukare och bonde på sin gård i Örsundsbro. Vi ringde upp Anders via hans särbos Facetime för att prata med honom om hur det är att leva utan en smartphone i vårt digitaliserade samhälle.  

Bild: Privat

  Namn: Anders Wahlberg

  Ålder: 80 år

  Familj: Särbon Anne-Chatrine & katten Mysan

  Gör: Officiell pensionär, inofficiell skogsbrukare 

  Digitala verktyg: Dator, knapptelefon, hemtelefon

Har du och använder du internet i din bostad?

- Ja, dator har jag haft länge.

När skaffade du dator?

- Svårt att säga. Jag hade ju en såndär som var kopplad till telefon, så man kunde inte ringa in när jag var uppkopplad. Det kan nog vara femton år sedan kanske, minst. För jag höll på med politik då och jag vet att jag hade så att jag fick korrespondens över datorn, och det måste ju varit minst femton år sedan.

Hur ofta skulle du säga att du använder internet?

- Det är egentligen varenda dag förstås, man går ju alltid in men det är olika mycket. Men visst går man in varenda dag. Sen kan det ju bli att man ser en film och sådär och då blir det ju mycket mer.

Vad gör du oftast när du går in på datorn?

- Ofta blir det ju att först då när man går in, så har jag det så att man kommer in på Sveriges Radio och nyhetssajt där med de absolut senaste uppgifterna. Sen brukar jag gå över till SVT play och bläddra fram gamla program eller något som jag missade att se, eller så tar jag fram någon gammal film eller serie. Sen kollar jag i övrigt vädret. Och sen har jag varit med i den där skridsko-seglarklubben så länge. Så att åtminstone på vintern, lite klåfingrigt, så går jag in och tittar på vad de andra har gjort, de där tuffa [skridsko]killarna. De har färdiga rapporter och sådär. Men det är faktiskt det som dominerar, jag gör inte så mycket annat.

Använder du mail och liknande?

- Jo, det gör jag, men jag har ingen vidare sådan verksamhet nu för tiden. Jag får ett antal mail men det är ju ofta lite ointressant, min fackförening, LRF, lite från EU och Viking-klubb. Men jag är inte så särskilt aktiv att folk skriver till mig och jag svarar en massa, det gör jag inte.

Använder du sociala medier?

- Facebook hade jag ganska länge och jag var inte så aktiv där heller, men jag fick ju en hel del meddelanden på Facebook. Men då tyckte jag att det blev för mycket strunt så jag gjorde mig av med det. Så det har jag inte haft nu på sista tiden. Om jag ska vara ärlig så är särbon Anne-Chatrine, 78, mer aktiv på sociala medier och hon förmedlar till mig om det har hänt något märkvärdigt i släkten och sådär.

Hur upplever du att det är att leva utan en smartphone i ett samhälle där mycket bygger på att man ska ha en smartphone med internet?

- Ja då får jag nog summera det på en gång, att om inte Ann-Chatrine fanns så då blev det ju mer komplicerat för mig. Inte för att jag använder mig av henne varenda dag i de sammanhangen men så fort det dyker upp något såntdär så litar jag litegrann till henne, det gör jag ju.

Använder du någon digital tjänst själv, exempelvis BankID och betalar räkningar digitalt?

- Nej det gör jag inte, jag har inte BankID för det kan man inte ha om man inte har ett mobilabonnemang. Och det här med att betala räkningar det har jag aldrig upplevt som ett problem egentligen. För jag har i väldigt många år kört med det här att man skriver en lista och skickar in, som är kopplat till mitt privatkonto, heter det väl? Jag tycker det är väldigt bra för då skriver jag ner alla räkningarna på det pappret, jag vet inte om ni känner till det, men det är ju ett block man skriver ner i och man kan alltså betala åtta räkningar samtidigt. Och det har jag alltid tyckt att det är ingen nackdel direkt för då har man ju ganska bra koll. Den enda nackdelen är att man är tvungen att vara lite förutseende då. Man kan ju inte komma på en kväll att ‘nu förfaller den räkningen’, utan jag måste ha skrivit det där pappret och skickat in tre-fyra dagar före förfallodag.

Har du upplevt att din vardag har begränsas på grund av att du inte äger en smartphone?

- Nej, eller det är det här med parkeringar. Det har faktiskt blivit det som kan vara akut ibland, att det inte finns några alternativ. Men är man lite förberedd då vet man ju var det finns parkeringar med kort och sådär. Men jag har ju märkt i Stockholm, nu har jag ju inte varit i Stockholm det senaste året, men det var en gång då var det helt kört alltså. Jag hade haft ett bra ställe där jag kände till och hade parkerat i många år faktiskt och det viktiga var ju att det huvud taget fanns platser där, och så betalade man med kort då. Men det hade de tagit bort och då kunde jag ju inte parkera där. Det är en såndär akut grej som jag blir drabbad av. Men sen kan man väl tycka att ‘varför är inte jag uppkopplad’. Men om jag inte hade Anne-Chatrine som ledningsplanka då fick jag väl överväga det egentligen, hur jag skulle göra.

Om du inte hade haft Anne-Chatrine, skulle du varit öppen för att göra det då?

- Det vet jag inte riktigt. För att det är ju såhär att när man blir gammal, som jag ju faktiskt är, så är det lite svårt att hålla reda på teknikaliteterna runt det här. Att ha det aktuellt för sig då ska man använda det väldigt ofta. För som om det är som nu idag, om jag skulle använda och parkera en gång i månaden sen nästa gång när det har gått en månad då har jag glömt något litet knapptryck, då är jag ju lika ställd iallafall. Så det är inte så enkelt att bara ha ett abonnemang utan då ska man egentligen använda det så ofta så att man är bra på det. Och då tror jag att det är nackdel - dels att det är en läggning att jag inte är tillräckligt intresserad, men har man inte börjat tillräckligt tidigt, som ni gör i ungdom/barndom, då är det svårt att komma ifatt på något sätt. Då får man, som jag nu lever, hitta vägar så att man klarar sig helt enkelt. Men jag tycker inte att jag är allvarligt utsatt och skulle vilja riva upp himmel och jord heller, nej.

Om du skulle vilja lära dig, tycker du då att det finns möjligheter? Exempelvis att gå en kurs via kommunen eller liknande?

- Det är en riktigt samvetsfråga. Jag tror nog att jag skulle anlita Ingrid, min dotter som bor granne här, så att hon fick lära mig. För det skulle väl bli som ett par, tre stigar om man kan kalla det för det. Jag skulle fortfarande inte bli någon fena, utan jag skulle kunna lära mig en stig fram till att swisha till exempel. De komplicerade parkeringsplatserna skulle jag fortfarande inte använda mig av, det är ett faktum. Men jag tycker inte att jag är allt för inskränkt ändå. Det viktiga i mitt sammanhang är att kunna ha bil och köra bil, det är det som är en väldig frihet. Det är många äldre i min ålder som har slutat att köra bil. Så vad är problemet och vad är förutsättningar.

Det kanske även blir en tröskel om man ska anmäla sig till en kurs och gå på en kurs om man känner att man inte har några förkunskaper eller intresset?

- Jag tror att problemet är sådant att det skulle jag nog inte göra. Sen att man har det intresset också, det är ingen hemlighet att jag alltid har varit en sådan som hållit mig lite undan sånnadär teknikaliteter, och så är jag lite bekväm också. Sen har jag alltid gjort en massor annat istället, men jag har inte varit beredd att sitta och fiffla sådär mycket för att bli duktig. Och sen kanske också att Anne-Chatrine har funnits då. Det var ju hon som fanns omkring när vi skaffade dator en gång i världen och gjorde så att jag kom in på det ganska så hyfsat iallafall. 

Vad är din generella inställning till att mycket digitaliseras?

- Det är ju lätt att gnälla, man kan tycka ibland att det går lite fort fram det här att det nästan är ett kontantfritt samhälle. Men då är jag likadan, om jag köper maskindelar, matvaror eller vad som helst så köper jag ju med kort. Så jag kan inte klaga på det men jag kan tycka att det är konstigt på något sätt att göra sig så otroligt beroende av kort. Om det blir, ja om någon hackar, förstör eller att det blir strömlöst eller sådant så blir man ju så beroende att ha pengar. Jag tycker att man blir så ohyggligt utsatt för skador eller vad man ska säga. Jag tycker på ett sätt att man utmanar ödet nästan litegrann. Men det behöver ju inte jag klaga på för jag klarar ju mitt så att säga. Jag betalar ju maten med kortet och sådär.

Känner du att din internetanvändning har påverkats nu under pandemin?

- Ja det är klart att det har blivit. Man kan säga att det inte alltid är särskilt bra tv-program och då blir det väl att man tittar lite mer på datorn. Det är väl den stora skillnaden egentligen.

Är det något annat du känner att du vill lyfta?

- Jag kan väl säga den ofantliga utvecklingen som har varit. Jag var ju åtta år när mina föräldrar skaffade telefon. Så jag minns ju egentligen när vi inte hade telefon utan man fick telefonbud genom affären. Vi bodde ganska nära affären och om vi skulle ringa så ja först gick vi ju till affären, men sedan var det någon granne som skaffade telefon någe före oss. Det fanns ju telefoner i landskapet, men det var ju väldigt många som inte hade telefon. Så att jag har ju varit med ganska länge och därför är det ju inte så konstigt att man har svårt att greppa allt nu.

Vet du vad dina föräldrar hade för inställning kring att skaffa telefon på den tiden? Det är ju en liknande situation som idag med ny teknik. 

- Jag tänker att det bara var en kostnadsfråga. Det kostade, installation kostade och själva apparaten kostade. Så att skillnaden är ju den att det är ju ingen ekonomisk fråga egentligen utan det är mer en kunskapsfråga eller hanteringsfråga. Nu vet inte jag, det kanske ni kan svara på, jag har ju mitt abonnemang på datorn som kostar ett antal hundra per månad och då kan man ju tycka att ett mobilabonnemang ytterligare det blir ju ganska dyrt då för en sådan person som mig. Men ni ser ju där att jag inte varit tillräckligt intresserad utav grejen. I grunden är det väl det som jag sagt idag att det fungerar ju väldigt bra genom att Anne-Chatrine är så intresserad. Hon gillar om jag har något litet uppdrag åt henne, då sitter hon där och pillar i någon timme för att fixa, medan det vill inte jag och det kan inte jag. 

Författare:

Agnes Gustafsson & Matilda Lundén